Kontakt
Kontakt
Kontakt

Virus

Coxsackievirus

(vanligt virus som kan påverka både hud, slemhinnor och inre organ)

Patogen

Coxsackievirus tillhör enterovirusgruppen, en familj av små RNA-virus som trivs i mag- tarmkanalen.

De delas in i två huvudgrupper: grupp A och grupp B, som ger olika typer av symtom.

Smittan sprids via kontakt eller droppar – ofta mellan barn, särskilt på förskolor. Viruset kan också spridas via förorenat vatten eller ytor. Infektionerna är vanliga i Sverige, framför allt under sensommar och tidig höst.

Även om Coxsackievirus inte är fästingburet, kan det reaktiveras eller försvåra återhämtning hos personer med nedsatt immunförsvar eller andra infektioner.

Vanligen 3–7 dagar.

Symtom – Grupp A
Drabbar främst hud och slemhinnor:

• Feber
• Små, smärtande blåsor i munnen, på händer och fötter
• Utslag kring mun, knän eller säte
Detta kallas ofta höstblåsor eller hand-, fot- och munsjuka och är vanligt hos barn.

Symtom – Grupp B
Drabbar ibland inre organ som hjärta, lever eller bukspottkörtel.

Kan orsaka:
• Bornholmssjukan (plötsliga bröstsmärtor och feber)
• Myokardit (hjärtmuskelinflammation)
• Hepatit eller meningit i sällsynta fall

• Ställs oftast kliniskt baserat på symtomen
• PCR-test kan bekräfta viruset vid allvarliga infektioner

Ingen specifik behandling finns – vila, vätska och febernedsättande rekommenderas.
De flesta infektioner är självläkande inom en vecka.

Coxsackievirus upptäcktes på 1940-talet i staden Coxsackie i New York.
De flesta infektioner är milda, men grupp B-virus kan i sällsynta fall orsaka allvarligare
sjukdomar.

Eftersom viruset ibland påverkar hjärta och immunförsvar kan det spela en roll i långvarig
trötthet eller inflammatoriska tillstånd efter infektion.

Epstein–Barr-virus (EBV)

(orsakar körtelfeber och kan ligga latent i kroppen hela livet)

Patogen

Epstein–Barr-virus (EBV) är ett DNA-virus som tillhör herpesvirusfamiljen.
Efter en första infektion stannar viruset kvar i kroppen i vilande form – främst i B-lymfocyter
och i slemhinnan i svalget.
Det kan sedan aktiveras på nytt vid stress, sjukdom eller nedsatt immunförsvar.

EBV sprids via saliv, vilket gjort att sjukdomen ibland kallas “kissing disease”.
De flesta smittas någon gång under livet – ofta i tonåren eller ung vuxen ålder.
Viruset är mycket vanligt: över 90 % av alla vuxna i världen bär på det.

Vanligen 4–6 veckor efter smitta.

• Hög feber och uttalad trötthet
• Kraftig halsont och svullna tonsiller med vita beläggningar
• Svullna lymfkörtlar, särskilt på halsen
• Huvudvärk och muskelvärk
• Rikliga nattliga svettningar
• Förstorad lever och mjälte (ibland smärta under vänster revbensbåge)
• Ibland gulsot (ikterus) eller hudutslag
Tröttheten kan vara uttalad och långvarig, ibland i flera månader.

• Blodprov som visar antikroppar mot EBV (IgM/IgG)
• Ibland kombinerat med blodstatus som visar höga vita blodkroppar och atypiska
lymfocyter

Det finns ingen specifik behandling.
Rekommendationer: vila, god vätsketillförsel och näringsrik kost.
Undvik kraftig fysisk ansträngning under återhämtningsperioden, särskilt vid förstorad mjälte.

EBV har funnits i mänskligheten i tusentals år och är ofta ofarligt.
Men hos vissa personer kan viruset aktiveras på nytt, särskilt vid annan infektion, långvarig

stress eller nedsatt immunförsvar.
Reaktiverat EBV kan ge symtom som påminner om kronisk infektion – med utmattning,
muskelvärk, hjärndimma och nedsatt återhämtningsförmåga.
Flera forskningsstudier har kopplat EBV till autoimmuna sjukdomar och långvarig trötthet
(ME/CFS).
Hos personer med fästingburna infektioner kan en samtidig EBV-reaktivering förvärra
symtomen och bromsa läkningsprocessen.

Cytomegalovirus (CMV)

(ett vanligt herpesvirus som kan aktiveras vid nedsatt immunförsvar)

Patogen

Cytomegalovirus (CMV) är ett DNA-virus som tillhör herpesvirusfamiljen, precis som
Epstein–Barr-virus.
Efter en första infektion ligger CMV vilande i kroppen, ofta i vita blodkroppar och
slemhinnor.
Viruset kan aktiveras på nytt när immunförsvaret försvagas – till exempel vid stress, annan
infektion eller kronisk sjukdom.

CMV är mycket vanligt – omkring hälften av alla vuxna i Sverige bär på viruset.
Det sprids genom nära kontakt med kroppsvätskor som saliv, urin, blod, bröstmjölk och
sexuella kontakter.
Smitta kan även ske via blodtransfusion, transplantation eller från mor till barn under
graviditet.

Det är oklart hur många fästingar som bär på smittan.

Varierar från 2 till 8 veckor beroende på smittväg.

Symtom hos friska personer

Hos de flesta ger CMV inga symtom alls.
När symtom uppstår liknar de ofta en mild mononukleos (körtelfeber):

• Låggradig feber
• Trötthet
• Muskelvärk
• Svullna lymfkörtlar
• Lätt leverpåverkan (höjda levervärden)

Symtom hos personer med nedsatt immunförsvar
Hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar (t.ex. vid cancer, organtransplantation, HIV
eller långvarig sjukdom) kan CMV orsaka allvarliga infektioner i flera organ:

• Lungor (pneumoni)
• Lever (hepatit)
• Mag–tarmkanal (gastroenterit)
• Hjärna (encefalit)
• Näthinna (retinit)

• Blodprov (antikroppar) kan visa tidigare eller aktuell infektion.
• PCR-test används vid misstänkt reaktivering eller allvarlig sjukdom.

Friska personer behöver ingen behandling.
Vid svår CMV-infektion används antivirala läkemedel under medicinsk övervakning.

CMV är en av de vanligaste vilande virusinfektionerna hos människor.
För de flesta är den ofarlig, men hos personer med kronisk inflammation eller annan
infektion kan den återaktiveras och bidra till långvarig trötthet, förhöjda levervärden och svår
återhämtning.
CMV och EBV reaktiveras ofta samtidigt – vilket gör dem viktiga att känna till i samband
med saminfektioner och nedsatt immunfunktion.

Herpesvirus 6 (HHV-6)

(orsakar tredagarsfeber och kan senare ligga vilande i kroppen)

Patogen

Humant herpesvirus typ 6 (HHV-6) är ett DNA-virus i herpesfamiljen, nära släkt med både
Epstein–Barr-virus och Cytomegalovirus.
Efter den första infektionen blir viruset livslångt vilande i kroppen och kan aktiveras igen vid
stress, infektion eller nedsatt immunförsvar.

HHV-6 smittar genom salivkontakt, ofta från förälder till barn.
Infektionen är mycket vanlig – upp till 80 % av alla barn smittas före två års ålder.

Vanligen 10–15 dagar.

Symtom vid första infektionen
HHV-6 orsakar den vanliga tredagarsfebern (roseola infantum) hos små barn:

• Hög feber i tre dagar
• Därefter ljusa utslag på mage och rygg
• Ibland lätt hosta, snuva eller svullna lymfkörtlar
Sjukdomen är ofarlig och går över av sig själv.

Hos vuxna eller vid reaktivering
Hos vuxna kan viruset ibland aktiveras på nytt, särskilt vid annan infektion eller nedsatt
immunförsvar. Det kan då ge ospecifika symtom som:

• Feber och trötthet
• Led- eller muskelvärk
• Låggradig inflammation
• I sällsynta fall påverkan på nervsystemet (encefalit eller neuropati)

• Blodprov (antikroppar) visar genomgången infektion
• PCR-test kan påvisa aktiv virusreaktivering

Ingen behandling krävs vid tredagarsfeber.
Vid reaktivering eller allvarlig infektion hos immunsupprimerade patienter används
antivirala läkemedel under sjukhusvård.

HHV-6 upptäcktes på 1980-talet och finns hos nästan alla människor världen över.
Viruset är oftast ofarligt, men kan – precis som EBV och CMV – återaktiveras vid
immunstress.
Hos personer med långvarig trötthet, borrelia eller annan kronisk infektion kan HHV-6-
reaktivering bidra till ökad utmattning och inflammation.

Herpes simplexvirus typ 1 och 2 (HSV-1 & HSV-2)

(orsakar munsår, genital herpes och kan ibland påverka nervsystemet)

Patogen

Herpes simplexvirus typ 1 (HSV-1) och typ 2 (HSV-2) är DNA-virus i herpesfamiljen.
Efter en första infektion stannar viruset kvar i nervceller och kan aktiveras på nytt vid stress,
sjukdom, solljus eller nedsatt immunförsvar.

HSV-1 sprids vanligtvis genom salivkontakt, ofta redan i barndomen.
HSV-2 sprids främst via sexuell kontakt.
Omkring 70 % av alla vuxna bär på HSV-1, och cirka 20 % på HSV-2 i Sverige.

Vanligen 2–12 dagar.

Symtom – HSV-1 (munsår)
• Stickningar, sveda eller klåda kring munnen
• Små blåsor som spricker och bildar sår
• Ibland feber, halsont och svullna lymfkörtlar
Hos vissa kan viruset orsaka infektion i ögonens hornhinna (herpeskeratit) eller
hudutslag på händer (herpetiskt nagelband).

Symtom – HSV-2 (genital herpes)
• Smärtsamma blåsor eller sår i underlivet
• Klåda, sveda och ömhet
• Ibland feber, huvudvärk eller svullna lymfkörtlar i ljumskarna
HSV-2 kan även orsaka hjärnhinneinflammation (herpesmeningit) med huvudvärk
och ljuskänslighet.

• Virusprov (PCR) från blåsor eller sår
• Blodprov kan visa tidigare infektion

Herpes går inte att bota, men antivirala läkemedel (salva eller tabletter) kan lindra symtomen
och förkorta utbrott.
Vid täta återfall kan förebyggande behandling användas under längre tid.

Herpes simplexvirus är mycket vanliga och ofarliga hos de flesta, men eftersom viruset ligger
vilande i nervsystemet kan det aktiveras vid annan infektion, stress eller
hormonförändring.
Hos personer med nedsatt immunförsvar kan herpes ge kraftigare symtom eller påverka
nervsystemet.
HSV-1 och HSV-2 är därför viktiga att känna till i sammanhang med saminfektioner, där
flera vilande virus och bakterier tillsammans kan påverka kroppens läkningsförmåga.