Det finns flera orsaker till detta: 

• Begränsade diagnoskriterier 

Sjukvården i Sverige utgår från snäva test- och diagnoskriterier. Dessa fångar inte upp alla infekterade, särskilt inte de som har långvariga eller återkommande symtom. 

• Otillräckliga tester 

De vanligaste blodproven har låg känslighet och kan missa pågående infektion. Ett negativt testresultat används ofta som bevis för att patienten är frisk, trots tydliga symtom. 

• Kunskapsluckor 

Många läkare får begränsad utbildning om fästingburna infektioner och känner inte till samsjuklighet, coinfektioner eller hur komplex sjukdomsbilden kan vara. 

• Brist på behandlingsalternativ 

Svensk vård erbjuder i regel en kort antibiotikakur. Patienter som inte blir friska efter det betraktas ofta som ”färdigbehandlade”, även om de fortfarande är sjuka. 

• Stigmatisering och misstro 

Drabbade riskerar att bli misstrodda och hänvisade till psykiatrin i stället för att få fortsatt utredning. Många upplever att de inte tas på allvar. 

Resultatet blir att tusentals människor i Sverige lämnas utan korrekt vård, ofta i åratal. Detta leder inte bara till ett enormt mänskligt lidande utan också till att människor förlorar sin arbetsförmåga, sitt sociala liv och i värsta fall hoppet om att bli friska