EU-resolutionen om Borrelia (2018/2774) –Vad den innebär för svensk sjukvård

1. Stora brister i diagnostik och testmetoder

EU slår fast att:

• dagens serologiska tester är otillräckligt tillförlitliga
• tidig diagnostik ofta missas
• sena komplikationer uppstår efter fördröjd eller utebliven diagnos
• ELISA-testet är begränsat då det bara upptäcker en infektion åt gången

Resolutionen kräver därför:

•bättre testmetoder
•harmoniserade europeiska falldefinitioner
•klinisk frihet att diagnostisera även vid negativ serologi

Detta ligger helt i linje med NICE 2018, som också betonar klinisk diagnos.

2. Enhetliga och moderna behandlingsrekommendationer saknas i EU

EU konstaterar att:

• behandlingspraxis varierar stort mellan medlemsländer
• det saknas konsensus om hur borrelia ska behandlas
• riktlinjer följer ofta föråldrade rekommendationer

Resolutionen kräver därför:

•evidensbaserade riktlinjer som inkluderar både tidiga och sena stadier
•separata ICD-koder för olika stadier och komplikationer
•riktlinjer som inkluderar både laboratoriediagnostik och klinisk diagnos

I Sverige idag:

• används fortfarande korta 10-dagars Kåvepenin-kurer
• saknas ICD-koder för långvariga tillstånd (IDSA-modellen)
• finns ingen hänsyn till NICE, ILADS eller modern forskning

Detta betyder att Sverige ligger bakom EU:s rekommenderade utveckling.

3. Långvariga symtom är erkända – även på EU-nivå

EU slår uttryckligen fast att:

• många patienter inte diagnostiseras i tid
• stora grupper saknar adekvat behandling
• en del utvecklar kroniska, långvariga symtom
• patienter ofta känner sig förbisedda av vården
• det finns ett ”behandlingsdödläge” i många länder

Detta är exakt det som svenska patienter rapporterar.

4. Behov av klinisk diagnos även vid negativa tester

Detta är en av resolutionens viktigaste punkter:

Medlemsstaterna ska möjliggöra att läkare diagnostiserar Borrelia även om serologiska tester är negativa, för att hjälpa patienter ur ”behandlingsdödläget”.

Detta ligger helt i linje med NICE och ILADS – men är motsatsen till hur Sverige arbetar idag.

5. EU kräver utbildning av allmänläkare

Resolutionen uppmanar medlemsstaterna att:

•ta fram nationella riktlinjer för utbildning
•utbilda primärvården i klinisk diagnostik
•förbättra kunskap om multisystemiska manifestationer

Det finns idag ingen nationell utbildning i Sverige om:

• saminfektioner
• persisterceller
• biofilm
• komplexa neurologiska effekter
• klinisk diagnostik vid negativ serologi

6. EU kräver harmonisering av behandlingar och övervakning

Resolutionen begär:

• ett enhetligt övervakningsprogram inom EU
• standardiserade riktlinjer för behandling
• särskilda förebyggande riktlinjer för riskgrupper
• förbättrad datainsamling om förekomst

Sverige har idag ingen nationell övervakning av:

• Babesia
• Bartonella
• Rickettsia
• Neoehrlichia
• Blandinfektioner
• Återinfektioner
• Långvariga fall

7. EU vill införa separata ICD-koder för tidiga och sena stadier

Det är viktigt att Sverige noterar att:

• EU kräver separata ICD-koder
• ICD-11, som nu gäller, innehåller 15 borreliakoder

Men Sverige använder fortfarande:

• ICD-10, med 4 koder
• ingen kod för långvarig borrelia
• ingen kod för saminfektioner

8. Vad detta innebär för svensk sjukvård

EU-resolutionen är ett av de tydligaste dokumenten som finns – och den står i skarp kontrast till dagens svenska rekommendationer.

Den visar att svensk vård:

•saknar uppdaterade riktlinjer
•inte följer EU:s uppmaningar
•inte anpassat diagnostiken till modern kunskap
•inte använder klinisk bedömning enligt NICE
•använder kortare antibiotikakurer än övriga Europa
•inte inkluderar saminfektioner i diagnostiken

Detta ger svenska läkare en mer begränsad verktygslåda än deras kollegor i övriga EU.