Behandlingsrekommendationer – en uppdaterad överblick för svensk sjukvård

Föreningen deltog som inbjuden representant i processen och bidrog med aktuell forskning
samt internationella riktlinjer. Trots detta återfinns varken dessa kunskapsunderlag eller
internationellt etablerade rekommendationer i den slutliga rapporten.
Detta påverkar vården av patienter med mer komplexa eller långdragna sjukdomsförlopp.

1. Behandlingslängd – avvikande från modern internationell praxis

I de flesta länder där borrelia är vanligt förekommande använder man idag:

• Doxycyklin i 21–28 dagar vid misstänkt eller verifierad Borrelia (NICE, ILADS, Tyskland m.fl.)

Däremot anger svenska rekommendationer fortfarande:

• Fenoximetylpenicillin (Kåvepenin) i 10 dagar vid flera kliniska scenarier

Detta är en behandlingsmodell som togs fram utifrån studier från 1990-talet, och som inte speglar den moderna förståelsen av bakteriers persistens, formförändring, intracellulär lokalisering eller fästingburna saminfektioner.

Följden blir att:

• patienter i Sverige ofta får en kortare, smalare och mindre vävnadspenetrerande behandling än i andra europeiska länder
• kvarstående symtom riskerar att tolkas som ”postinfektiösa” trots att infektionen inte nödvändigtvis är utraderad
• läkare får ett begränsat handlingsutrymme trots kliniskt tydliga symtom

2. Avsaknaden av modern forskning om persisterceller, biofilm och saminfektioner

I den internationella medicinska litteraturen, inklusive publikationer från:

• Johns Hopkins University
• University of New Haven
• Tyska universitetssjukhus
• Francisella- och rickettsiaforskningen i Europa

finns idag ett omfattande underlag som visar att Borrelia burgdorferi sensu lato kan:

• överleva standardiserade korta antibiotikakurer
• gå in i persisterstadier
• ingå i biofilmstrukturer
• växla form (spiroket → rundkropp → biofilmaggregat)
• samexistera med andra fästingburna patogener som kräver annan behandling

Denna kunskap nämns inte i Läkemedelsverkets rekommendationer – trots att den är central för modern infektionsmedicin.

3. NICE-riktlinjerna (UK) – ett betydande kunskapsunderlag som utelämnats

NICE (National Institute for Health and Care Excellence) i Storbritannien är en av världens mest konservativa och evidensbaserade myndigheter. De rekommenderar idag:

• 3–4 veckors behandling med doxycyklin
• vidare utredning vid kvarstående symtom
• klinisk diagnos även vid negativ serologi
• särskild uppmärksamhet vid neurologiska eller systemiska symtom

NICE:s riktlinjer erkänner även att:

• testernas känslighet är begränsad
• behandlingssvikt förekommer
• långvariga symtom efter Borrelia är väl dokumenterade

Att dessa riktlinjer – som är de mest robusta i Europa – inte inkluderats eller kommenterats i Läkemedelsverkets rapport är anmärkningsvärt.

4. ILADS – klinisk erfarenhet och responsbaserad behandling

ILADS riktlinjer bygger på samlad data från läkare och forskare med mångårig erfarenhet av svårbehandlade borreliafall.

De rekommenderar:

• klinisk diagnos som primärt verktyg
• utredning av saminfektioner
• individualiserad behandlingslängd baserat på respons
• uppföljning vid kvarstående symtom

Vid genomgång av Läkemedelsverkets dokument framgår att ILADS kunskapsunderlag inte analyserats, trots att dessa riktlinjer tidigare varit godkända av amerikanska myndigheter (NGC).

5. Svensk medicinsk litteratur stöder en mer nyanserad syn

I svenska medicinska standardverk – såsom Infektionsmedicin där professor Björn Olsen är en av de tongivande författarna – beskrivs Borrelia som:

• en komplex infektion
• med många kliniska manifestationer
• ofta svårdiagnostiserad i tidigt stadium
• kapabel att orsaka långvariga, systemiska symtom

I flera kapitel betonas att kliniken ska vara vägledande och att diagnostik enbart baserad på serologi har betydande begränsningar.

Detta ligger i linje med NICE och europeisk klinisk praxis, men speglas inte i dagens svenska rekommendationer.

6. Konsekvens för svenska patienter och vårdpersonal

När behandlingsrekommendationer:

• bygger på föråldrade studier
• exkluderar modern forskning
• inte tar hänsyn till saminfektioner
• inte reflekterar internationella riktlinjer
• begränsar klinikers handlingsutrymme

blir följden att patienter med långvariga eller disseminerade infektioner riskerar att:

• inte få korrekt diagnos
• inte få adekvat behandling
• avskrivas trots kvarstående medicinsk problematik

Det medför även att svenska läkare hamnar i ett kunskapsmässigt och professionellt underläge jämfört med kollegor i Tyskland, Frankrike, Storbritannien och USA.

7. Sammanfattning – ett behov av uppdaterade rekommendationer

För att svensk vård ska ligga i linje med aktuell internationell kunskap behöver rekommendationer:

• spegla forskning från de senaste 15 åren
• inkludera NICE (UK), ILADS och andra relevanta internationella riktlinjer
• ta hänsyn till saminfektioner
• erkänna testernas begränsningar
• möjliggöra längre och mer individualiserad behandling när kliniken talar för det

Detta är inte kontroversiellt – det är helt enkelt modern infektionsmedicin.