Är vår dotter dömd till livstids sjukdom?

Vår dotter levde ett helt normalt liv tills hon var 24 år. Hon idrottade, studerade, reste och hade träffat en pojkvän som hon bott tillsammans med ett tag. Över en natt blev hon sjuk i något som liknade en svår influensa. Trots antibiotikabehandling blev hon inte bra. Hon fick avbryta sina studier och komma tillbaka till Sverige. Många är av sjukdom följde. Alla prover som togs i Sverige var bra trots att dottern var otroligt sjuk. Hon hade svårigheter att stå, ständig värk i hela ryggen, ständig huvudvärk, andningsproblem, kognitiva problem, magproblem och stora problem att hålla sig vaken mer än sex timmar per dygn. När sjukvården efter nio år inte lyckats att hjälpa henne att förbättra sin hälsa började hon söka sig ena svar.

Nu har blodprover vi skickat till Tyskland visat att hon har Borrelia. Då kommer nästa problem. I Sverige finns ingen vård för patienter som inte blir bra efter tio dagars antibiotikabehandling. Sådan vård går att få i våra grannländer Danmark, Finland och Tyskland. Bra, tänkte vi. Som EU-medborgare har vi ju rätt till vård i annat EU-land om vården inte går att få i Sverige. Tyvärr, här har vi ett problem igen. Vi har inte rätt att ta del av den vård som finns i andra EU-länder om inte behandlingen är godkänd i Sverige. Vår sjukvård ligger ofta i frontlinjen när det gäller forskning men inte när det gäller vård av dessa patienter och denna vård är alltså inte godkänd här. Det som återstår för dessa patienter är att ta ett STORT lån för att bekosta vård utomlands eller att resa till andra europeiska länder och köpa upp stora mängder antibiotika och egenmedicinera. Har man inte pengar till något av dessa alternativ får man räkna med att vara sjuk resten av sitt liv trots att man betalar skatt som alla andra.

Är dessa patienters liv inte värt något eftersom de lämnas åt sitt öde?

Mamma och pappa